Matagalpa

På fredagen åkte vi till Matagalpa. Jag var laddad för en fem timmars busstur med kudde (att ha bakom ryggen) och lite kex, chips och dricka. Kameran och Ipoden var fullladdat också. Och så åkte vi. När vi började närma oss de bergigare områdena förvandlades jag till en surikat, satt upprätt och tittade hit och dit på de vackra bergen och dalarna och så småningom solnedgången.

Sen blev det mörkt. Efter ett tag bad busschauffören oss att hoppa av, det var nämligen ett dike han behövde köra över och man var tvungen att lägga sandsäckar under däcken. Därefter var vi nästan framme.

Trötta började vi befolka alla sovsalar. Jag sov i ett rum för 10 pers, men vi var bara 9. Åtta
av sängarna var stenhårda, jag vet inte hur mjuk madrassen hade varit en gång i tiden, men nu kunde man iallafall gänna träplankorna direkt under. Jag kunde lika gärna ha sovit på golvet utan kudde. Men som tur var så var den lediga sängen av hängmattevariant, med sådana där stålvajrar, spiralsäng typ. Dit flyttade jag ganska omgående och kunde sova gott.

(Vi fick middag också, och några var uppe och drack lite. Inte jag.)

Klockan 7 på morgonen skulle vi på utflykt. Rigo kom cyklandes, lite sent, och snubblade till när han steg av cykeln och var nära att ramla ordentligt. Han var en av dem som varit uppe sent kvällen innan. :P

Vi började promenera, och bara 50 meter från våra bostäder såg vi apor!! :D



Ganska bra bilder va', för att vara amatörfotograf! :D

Vi gick vidare och besökte en svinstia. Vi blev rådda att ta av oss våra tröjor och lämna dem utanför, så att inte lukten skulle sätta sig i dem. När vi kom närmare förstod jag varför. Det fullkomligen stank!! Jag kom att tänka på den historien om när en dansk, en norsk och en Bellman skulle se vem som kunde vara längst i en grisstia. :D
Och grisarna var skitiga. Urk.

Här hade vi faktiskt två stycken av de renaste grisarna.

Vi såg några gamar också. Gribb heter de visst på norska. Vulture på engelsk. Zopilote på spansk.

Sedan gick vi in skogen. Plötsligt sa de att vi skulle vara tysta. Åh, jag blev så nyfiken, så jag smög tyst förbi de flesta så att jag kunde vara den första att se vad det nu var vi skulle se! Vi smög och smög, uppför en rätt backe, och ganska snart kunde jag inte vara speciellt tyst. Jag pustade som en blåsbälg. Uff! Vi kom fram till ett taggigt träd. Jag undrade vad sjutton det var vi skulle vara tysta för. Vi gick förmodligen förbi det, eller så missade jag grejjen. :/ Hursomhelst fanns det massa kaffeplantor överallt, men inga bönor, för de plockas i januari. V kom oss uppför backen, och de pratade lite om sengångare/dovendyr/peresozos. Det var kanske det alla utom jag såg när vi skulle vara tysta. :/ En sengångare kan bo i samma träd i 12 dagar, och de rör på sig ytterst sällan. De lämnar bara träden när de ska uträtta sina naturliga behov, men eftersom de sover så mycket så äter de inte så mycket och behöver därmed inte bli av med så mycket.

På väg hem såg vi några frukter/grönsaker(?) som såg ut som advokado och som hängde som vindruvor. Det var lite tufft. :P

Hem och äta frukost. Därefter gjorde vi oss iordning för att gå till vattenfallet och bada. :D På vägen dit gick vi över en gård och tittade på ett träd där det bodde oropendulas, en typ av fågel.

Så här ser deras bon ut, svajandes i vinden. :D Och ni kan se en fågel sittandes där också!

Fångad i flykten!

En oropendula äter frukt och kan känna om det ska bli en jordbävning eller ett vulkanutbrott en vecka innan det sker. Tufft! :)

Sen gick vi vidare till vattenfallet. Det var fantastiskt härlig, när man väl kommit över kylan så var det jätteskönt!

Jag (och många andra) provade att stå under själva vattenfallet för att på så sätt få lite gratis massage, men det gjorde väldigt ont. Så jag nöjde mig med att flyta. Jag var i längst av alla, när det flesta fått nog låg jag själv kvar och plaskade. Jag la mig på rygg och tittade upp på hur vattnet föll nedöver. :D Sen steg jag upp, för jag tänkte att det kunde vara lurt att hinna bli torr innan man skulle hem. Men så hoppade Rigo i också, och då ville jag också bada mera! :D Han klev upp bakom vattenfallet, och hjälpte mig upp också, mycket hala stenar där. :D Det var kul.

Jag och Hilde

Anne, Hilde, Jag och Lene

Tillslut gick vi hemåt. Jag var dödstrött, åt snabbt min lunch och gick och la mig. Satte väckarklockan så att jag kunde vara med på nästa promenad, men när den ringde så var jag så trött att jag ignorerade den. Sov kanske tre timmar. Det var synd, blev lite sur på mig själv, jag hade missat en massa tyckte jag. De hade sett resten av hela gården, alla djur, fått rida lite och gosa med lamm och sett ett dovendyr.

Nåväl, när jag kvicknade till så gick jag, Hilde, Jörgen, Suzy och Linn Charlotte på en egen tur. i hittade ett apelsinträd och plockade några stycken. Vädligt nyfikna skalade vi dem och smakade. Det var supersurt!! Surt som en citron! Vi kunde knappt äta upp frukten. Men Hilde provade att lägga en klyfta i sin öl, och det smakade tydligen väldigt gott, så de sparade en frukt till kvällen.

Vi promenerade vidare, och träffade en man som kom med ett pyttelitet djur, som såg ut som en liten kattunge. Några andra barn kom med varsin också. Minns inte vad det var för djur. Men vi ville klappa dem och fota oss med dem, men han sa att nej, dessa sålde han för att man skulle äta. Äta!? Nää... :( De stackars små söta kräken, de skakade i hans nävar, visste säkert om dess öde. Vi tackade nej och gick.

Nåväl. Sedan var det middag och fest. Under festen var det frågesport, och det var väldigt kul, även om vårt lag inte var bland toppskiktet. :P Men vinnarna fick varsin öl, inget höjdarpris, enligt mig. :P
Tja, vi drack och pratade. Klockan 12 gick jag för att lägga mig. "Varfööör?" frågade några. "Man ska gå när man har som roligast" svarade jag. Jag tror att festen spårade ut lite därefter. :P Jag ville stiga upp tidigt och gå på en egen promenad.

Sagt och gjort, kl 6 ringde väckarklockan, och halv 7 var jag på väg. Jag tog samma runda, fast baklänges, så att jag fick en nerförsbacke istället.

Jag kom till grisstian och såg en man som jobbade där. Jag hälsade och började prata med honom (på spanska förståss). Jag talade om att jag letade efter sengångare, och han sa att det fanns en precis där, och visade. Jag gick dit, superglad.
Men det var ju bara en hårboll i ett träd. Såg knappt vad det var.
Jag uttryckte mitt missnöje, och han frågade om han skulle klättra upp och väcka den. Tvekande men förtjust svarade jag "tjaa, om du vill, så...".
Han klättrade upp och började ruska på grenen. Jag fotograferade. Sengångaren rörde på sig, började (ganska så snabbt faktiskt) byta gren.
Killen klättrade ner, och vi såg hur dovendyret långsamt hängde sig tillrätta i nästa gren. Men så började killen kasta sten på den. Jag skäms lite för att jag inte bad honom att sluta, jag slets mellan mitt medlidande och viljan att se den röra på sig. Jag tänkte det att den kanske inte skadades så mycket, dessutom träffade killen mest grenarna runt omkring.
Vi tittade, och tillslut drog jag mig därifrån, ville hinna fortsätta min promenad innan frukost. Jag tackade och gick därifrån.

Hängandes. :)

Ni kan se ansiktet här.

Och här också. :) Visst är den söt!!

Jag promenerade till trädet med oropendulas. Jag gick över gården, såg ingen där, hade tänkt fråga om det var okej om jag gick förbi, men ingen var där så jag smög igenom iallafall. Och så ställde jag mig och tittade på fåglarna.

Det var väldigt mycket mer aktivitet nu på morgonen, det var många som flög fram och tillbaka. Fick en del bra bilder. :D

Här såg jag att den hade vita kinder. Brun kropp och gula ändfjädrar. :D

Sedan såg jag att det var folk från huset som tittade på mig. Jag gick upp dit, hälsade och bad om ursäkt för att jag inte hade bett om lov. Nej, nej, det var okej, forsätt titta du!

En man följde med mig tillbaka och berättade om fåglarna för mig. Han var riktigt trevlig och talade tydligt, så vi pratade länge om allt möjligt, om likheter och skillnader mellan Norge och Sverige, om ekonomi och sådant. Jag kände mig nöjd över att jag faktiskt kunde tala rätt djupt på spanska med en främling. :D

Sedan kom hans bror, som bor i USA, och han pratade väldigt sluddrigt, det var jättesvårt att höra honom. Men vi tre pratade en stund, och sen gick den första killen.
Brodern frågade om jag gillade Nicaragua, och ja, jag sa att jag tyckte det var väldigt vackert. "Skulle du kunna tänka dig att bo här?"
"Nja, kanske det... "
"Skulle du kunna tänka dig att gifta dig och skaffa barn här?"
Det svarade jag inte på, bara grimaserade lite.
Han frågade: "Har du någon pojkvän?" och jag svarade nej. Då gjorde han det där ansiktsuttrycket, ni vet, höjde på ena ögonbrynet och log lismande. Jag backade, tittade på klockan och svarade bara att jag måste nog gå nu, för att hinna med frukosten. Och så flydde jag raskt därifrån! Urk!! Jobbig situation! :P

Jag kom hem, men ingen annan var vaken. Jag satte mig och väntade. Tillslut kom några stycken. En kille var väldigt hungrig, så jag frågade för honom hur lång tid det skulle ta innan frukosten var klar.
"Pannkakorna är klara nu, men inte omeletterna".
Han och jag tog en tallrik pannkakor. Det var väldigt gott. :) Sen tog jag en portion till, med ännu en pannkaka! :D :P

Efter frukost packade vi, och sedan var det mest väntan. Folk stod i kö för att betala för all dricka föregående kväll. Det var många listor som gicks igenom och det tog en väldig tur. Jag hade bara köpt en dricka, och den hade jag betalat direkt, trots att de inte riktigt ville det. Men jag tänkte att det var skönt att jag envisades, ville inte stå i den opraktiska kön!

Sedan åkte vi till satden Matagalpa och åt lunch. Sedan köpte jag, Anne och Lene glass. :)
Därefter var det fem timmars bussresa hem.

Det var väldigt skönt att äntligen vara hemma, på grund av den jobbiga bussturen. Jag hade fått ont i ryggen av den.

Ja, det var min resa till Matagalpa! :D
Kramkram!