Una mezcla

(= en blandning)

Jag tänkte bara skriva lite kort om några saker, för jag pallar inte berätta allt, dels för att det inte är speciellt intressant egentligen, och dels för att jag är trött.

Lördag: Är sjuk. Trodde det berodde på att jag var bakis. Men ikke. Så jag stannade hemma hela dagen. Dessutom uppror på gatorna, lite smällare och sånt, men ingen skadade sig, vi befann oss i trygghet.

Söndag: Fortfarande sjuk. Är hemma hela dagen.

Måndag: Tog en simtur i havet. Underbart härligt! Nästan inga vågor. Simmade ganska långt ut, så när jag insåg det och tänkte att "jag kanske ska ta och simma tillbaka, väl.." så var det lättare sagt än gjort. Jag simmade och simmade och simmade och simmade och simmade och, ja, ni fattar poängen, jag kom inte närmare stranden!
Började smått få lite panik, men det fanns folk på stranden och det finns badvakter, och jag hade min simmask på mig. Så länge jag flöt och andades skulle det vara bra, och jag kunde vifta efter hjälp. Så mödosamt simmade jag inåt.
Men längre inåt land är vågorna större. Först får man en härlig skjuts framåt, men sedan sugs man tillbaka av den. När vågorna bröts över mig höll jag bara andan och fortsatte simma.
Den sista vågen som bröts över mig slet faktiskt av mig min mask, och jag fick allt hår i ansiktet, och jag fick panik, kunde inte se, kunde inte andas. Sprattlade och frustade, och bottnade! Det var allt i grevens tid! Så därifrån kunde jag gå in tillbaka till stranden.
Men för er oroliga därhemma så vill jag bara tillägga att jag är ganska bra på att simma, att jag kunde ha klarat av situationen även om jag inte kunde ha bottnat, och jag kommer inte att simma ut så långt igen.

Måndag kväll: Salsalektion. Jag mår inte speciellt bra, har ont i magen. Jag har kommit underfund med att jag kanske är förstoppad. Men jag dansar ändå. Men jag är ofokuserad, har svårt att koncentrera mig, gör stegen fel och tappar bort mig.
Värre blev det med pardansen. Jag dansade med Lene, och det var den svåraste koreografin hittils, det var inte bara jag som kämpade. Jag mådde dåligt, kände mig kallsvettig. Tog vattenpauser hela tiden. Lene hetsade på mig, kom igen nu! Och jag försökte, men tillslut var jag tvungen att säga ifrån. Jag måste sätta mig, innan jag svimmar eller kräks! Och gick därifrån och satte mig på marken.
Efter kanske tio minuter undrade läraren varför jag satt där. "Estoy enfermo". Tommy såg riktigt orolig ut, och sa det att jag borde åka hem, istället för att sitta där och må dåligt. Jag höll med, och Tommy lämnade sin danspartner, sa ifrån och följde med mig för att hitta en taxi.
Därefter tog han med mig hem. Vilken gentleman! Och som jag skämdes. Jag som kan ta hand om mig själv, som inte ens kände mig så sjuk längre som jag gjorde därinne. Det var bara lite ont i magen, som ledde till att jag kände mig lite snurrig, inte värre än det! Men det var otroligt gulligt av Tommy. Jag hade bara sett honom som pajas tidigare.
Så jag kom hem, bytte om, borstade tänderna, och somnade omedelbart. Bara det tyder nog på att jag var lite mer sjuk än jag vill medge för mig själv.

Tisdag: Jag sov. Jag hade inte satt på väckarklockan, och när jag kvicknade till var klockan 7, bara en halvtimme innan lektionen började. Men jag brydde mig inte om det, jag var sjuk. Jag sa till Johanna att jag skulle komma till nästa lektion, och sen sov jag lite mer. Johanna hade köpt plommon till mig kvällen innan, så de åt jag till frukost. Jag var inte så hungrig.
Innan skolan köpte jag fler plommon, fyra bananer, en dryckyoghurt med blåbär (senare läste jag att det är bra med färska blåbär vid förstoppning, men inte den andra sorten som har motsatt verkan!) och en äppeljuice. Så det åt jag på grammatiklektionen, som jag för övrigt inte lyssnade speciellt mycket på. Borde kanske ha legat lite till i sängen.
Well well. Strand, lunch, lektion, hem. Jag gogglade hård mage och fick tips på att jag skulle äta bananer (check!), katrinplommon (check!) och råa grönsaker. Gav mig ut och köpte morötter, torkade katrinplommon och plommonyoghurt, och faktiskt bananchips och mintgodis med chokladfyllning. Det är ju faktiskt lite synd om mig. :)
Hem. Läsa bok. Alla andra åkte på Noche Cultural, som jag också hade velat. De skulle besöka sjukhuset. :( Men bättre att vara hemma och bli bättre. Och det blev jag. Nu börjar det bli bättre faktiskt. :) Jag får fortsätta äta morötter och katrinplommon, och så blir det nog toppenbra igen. :)

På onsdag den 3 mars är det faktiskt 100 dagar kvar till min födelsedag! :D

Tjingeling! (detta inlägg blev lite längre än jag tänkt mig, men äsch..) :P