När det gäller smärtan så ja, det gör fortfarande ont i ryggen. Inte jättemycket och hela tiden, men det märks när jag sitter på de där jäkla plaststolarna på skolan och när jag dansar eller rör på mig, och på bussen. Pretty much all the time, then...
Men det är inte bara ryggen. Det är magen, fötterna och huvudet också. Magen har jag haft problem med hela tiden, vet inte riktigt vad jag gör för fel eller hur jag ska lösa det. Fötterna gör ont när jag dansar (förmodligen är enda boten mera träning) och huvudet är kanske för lite vatten och för mycket sol. Jag får börja med vätskeersättning igen.
Och när det gäller det att vara less. Jag kom underfund med att det är skolan jag är less på. Jag hänger inte med på lektionerna längre och jag orkar knappt göra läxor. Det är helt enkelt kjedeligt! Och nå så här i slutspurten åsså! Det kommer bli vanskeligt... Men jeg håper det kommer gå greit. Jeg syns faktiskt at det burde gå greit, men jeg må jobbe litt för også. Javel..
Och så Nicaragua då. Det är varmt. För varmt. Men så länge man ligger still i skuggan så går det bra.
Och maten, alltid gallo pinto (ris och kidneybönor) och ägg! Jag som inte gillar nåt av det! Ellers år vi pannekaker iblann, men jeg blir ikke så kjempemätt av det.. :/
Nica-tiden är enligt mañana mañana - devisen.
Jag försöker att stå ut, men fick mig en knäpp en dag. Pratade lite för högt och hetsigt, försökte få några beslut gjorda. Starka reaktioner mot mig, de tyckte jag överdrivde.
Men denna irritation har byggts upp under hela vistelsen, sen kom den där droppen som fick bägaren att rinna över. Jag tyckte att de borde kunna förstå mig också! Vi förlorar ju faktiskt väldigt mycket tid på att inte bestämma oss eller strukturera oss!
Som lektionerna nu, vi börjar alltid tjugo minuter sent, har alltid för långa raster och är otroligt sega på lektionen. Det är mitt fel delvis också, men läraren borde kunna ta tag i detta och försöka få mera gjort på lektionerna!
Och människorna här. Alltid dessa stirrande män med sina kommentarer, som i Egypten. Och att vi numera alltid måste ta taxi efter mörkrets inbrott, eftersom León har blivit mera osäkert och kriminellt.
Å ena sidan tycker jag att farliga saker kan ske överallt, och anser därmed att det är överdrivet att ta taxi innan klockan 21 på kvällen (då det fortfarande är familjer och massa folk på gatorna), å andra sidan fattar jag ju att det finns en anledning att vara försiktig. Blir man inte rånad så blir man våldtagen.
Äh, jag orkar inte med den här diskussionen. Har bråkat med mina kompisar mycket om att ta taxi eller inte. De anser att jag är våghalsig och dum, jag tycker de överdriver. Visst, jag går inte hem ensam efter klockan 22 från en krog, det gör jag inte! Men till och från salsa borde jag kunna gå när jag bara har en vattenflaska och ingen väska med mig.
ÄH! Detta gör mig less.
Och så längtar jag hem.
Okej, över till lösningar och positiva tankar!
Smärtan - ät smärtstillande. (men jag tror det är dumt att börja/sluta/börja så som jag har gjort med diclo och mio, vad säger du mamma? Annars går ju alvedon och brufen bra ibland.)
Plaststolar - prova med en trästol imorgon!
Buss - jag kan stå upp ibland och använda knäna som extra stötdämpare.
Skolan - vet inte riktigt. Tänk mer positivt! Äh, jag ska fundera ut en lösning...
Nicaraguanerna - ignorera dem som är jobbiga!
Taxi - det kostar ju faktiskt inte mer än 15-20 C (=7-10 SEK). Varför bråka?
Mat - se till att ha bananer hemma, ifall det blir tråkig frukost. Ha med ritz och annat lätt till stunderna innan lunch.
Hemlängtan - Skypa mer! Då klarar jag nog mig. Det är ju bara 4 veckor kvar...
Så!
Jag tror faktiskt inte att jag orkar med konsert ikväll. Bättre att gå och lägga mig tidigt istället... Det får bli salsakväll imorgon istället, och så har vi ju helgen ockå! :)
Kram kram!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar