Dag 1 i Guate

Just nu: Ihopkrupen i fotöljen och ängsligt kikande på stor spindel.

Spindelstatus: orörlig (tack och lov! Än så länge dock...)

Förut: Välkomnades av en lite mindre spindel och en liten skorpion i trappan upp.

Innan det: Middag nere hos grannen under. Hon heter Amber och är från USA, och hennes kompis (som jag inte minns vad han hette) och hon lagade spagetti, spicy rostade grönsaker och vitlöksbröd. Supergott! Trevliga människor. :) Det bor visst bara tjejer här, hon Amber och två till som kommer i veckan. När bestefar sa läkarstudenter så tänkte jag på unga, snygga män... :P Lika bra kanske att det inte var så... :P

Jag freakar ut lite här, det blev mörkt fort och det är märkligt att vara ensam. Jag lyssnar på musik för att slippa höra tystnaden. Jag såg dessutom en bit av en skräckfilm imorse (utan att veta att det var en skräckfilm!). Så det bytte jag fort när det uppstod ruskigheter!
Och under middagen tänkte jag på filmen och hörde hundarna skälla i mörkret, och så dyker det upp något i fönstret!!!! :O Jag skriker till, ramlar nästan av stolen innan jag ser vad det är. En kattunge... En KATTUNGE! *skratt* Och söt var den också!
Uff, nä, nu måste det komma hit lite folk så jag slipper bo själv och hoppa till för minsta småsak. Och fighta skorpionerna tillsammans... Just nu låter jag de bara vara, för då kanske de låter mig vara...

Well.

Idag steg jag upp rätt tidigt och packade det sista. Lagade frukost och sa hejdå. Tog taxi till Union först, för att väga väskorna. Som jag befarade, ena väskan var 13 lbs för tung! Men kände att jag inte kunde göra något åt det, så jag pungade ut 57 dollar utan att bråka... Uff. Men så har jag ju inte spenderat jättemycket i Nica heller, så jag tycker ändå att det är okej.

Spindelstatus: Borta! Måste se efter var den är!... :O
Allright, den har krypit ner lite i fönsterkarmen... Hujedamej! :/

Buss till Managua, och han körde mig vidare hela vägen till flygplatsen (för mera pengar förståss, men skönt att slippa lyfta väskorna och byta fordon). På flygplatsen checkade jag in genast, slapp stå i kö. Sen skrev jag tre vykort och postade. Därefter letade jag upp min gate så att jag skulle veta var den var. Greit. Och så spenderade jag mina sista 30 cordobas på två sådana där runda delikatess chokladbollar. :) Kokos och Chai smaker. Gott! :)

Boarda planet. Vi var väl max 15 pers totalt på ett vanligt stort plan, så jag hade väl 10 rader bak och 10 rader fram för mig själv. :) Jag åt knäckebröd, fick Coca Cola, hamburgare och kaka, åt det, bläddrade i en tidning, och så var det dags att landa! Jag hann inte ens bli uttråkad! :)

Ut, papperarbete (slapp stå i kö där också! Inte som i Egypten - herregud!) och till baggageclaim. Mina två väskor kom genast, och efter varandra! Jag gick utåt, och slapp gå igenom tullen (vilket var en jättekö och säkert långsam för de skulle öppna och titta i varenda väska!). Åh, vilken flax! Superskönt! Men jag fick vänta tjugo minuter innan taxikillen kom, jag blev ju så tidig! Well, stod där och tittade på folket som väntade på sina nära och kära. Blev glad när jag såg alla trajes igen (dräkterna som oftast kvinnor, men också män, har på sig) och tyckte att människorna verkade vänligare och snyggare här än i Nica (blev ju less på slutet).

Taxin kom, och så åkte vi. Guate City än enormt stort! Jag älskar att åka bil och se på landskapet som sveper förbi. Det passar mig, jag hinner njuta av skönheten och slipper stanna så pass länge att jag tröttnar på utsikten. Och när vi började komma upp i bergen! Jag älskar berg och dalar, det är det närmsta jag kan komma min dröm om att flyga (flygplan är inte riktigt samma grej). Jag såg bland annat barn som lekte svärdfight med pet-flaskor... Jag såg så mycket! :)

Sen blev jag trött, det blev molnigare och började regna. Och uppe i bergen så är man faktiskt inuti molnen! Jag hade glömt den kyliga vind som regnet för med sig, så jag frös lite, var hungrig och jättetrött, så jag somnade. Kanske sov i tio minutersintervall under en halvtimme, men sen var jag pigg igen. Men då var landskapet lite tristare, grått och regnigt, trots storslagna djup. Och vägarna sen, de slingrar sig så väldigt! Det var många hårnålssvängar där. Jag kom på att Guate liknade lite på Norge. Jag tycker att platta Sverige är tråkigt! Jag vill nog bo i Norge när jag blir äldre... :)

Vi kom äntligen till Panajachel, och jag hoppade på en båt. Mina tunga väskor kom med också. Det regnade fortfarande lite, och båten var blöt efter vågorna. Nåväl.. Vi fick vänta länge där i böljorna på att båten skulle fyllas så att vi kunde åka iväg.

Vi åkte, och jag höll ögonen öppna efter något jag kände igen. Jag såg ett gult hus på höjden, det liknade det som en norrman äger här, och då bodde ju bestefar rätt under! De körde in till den kajen, vet inte varför, ingen skulle av, men jag sprätter till och ber att få komma av, för nu var jag ju närmare än om jag åkte till kajen.
Jag fick hoppa av, och när båten åker så inser jag att det kanske var en dum idé. För det första var det en liten stig - omöjlig att dra kofferten på, och för det andra så var det nog inte här huset var iallafall... :/
En kille och tjej gick förbi, och jag frågade de om de visste var Åges hus var. Ja, flickan visste, och pekar åt det hållet båten hade åkt. Tusan. Killen erbjöd sig att bära min koffert, och det tackade jag för, men varnade för att den var tung. Han bågnade nästan, men klarade det. Vi gick längs stigen, och det var inte så himla långt ändå, men det var tungt. Jag hamnade på efterkälken. Vi kom fram, och jag tackade jättemycket.

Kom in och såg mig omkring. Noterade besviket att ingen av nycklarna fungerade till sovrummet med dubbelsäng och walk-in-closet. Jag hade sett fram emot att packa upp ordentligt, nu ligger allt utspritt på golvet, som inte var så himla rent. Inga gardiner heller. Men men, det löser sig. Jag sover i gästrummet inatt, så ringer jag imorgon om att få resten av nycklarna. Och så måste jag handla mat..

När detta var noterat slog jag på datorn. Lyckades få in internet, men den är inte toppen, jag har gul-röd status på kopplingen, och den försvinner då och då. Men jag tror jag klarar mig. :) Men då vet ni det om det avbryts på skype.

Ja, och så hälsade jag på Amber, som bjöd in mig på middag. Det var jag tacksam för, har bara knäckebröd och nudlar.

Nåväl: tänkte se om jag orkar vara vaken en stund ikväll så att jag kan skypa hem. Fast nu är klockan 23/07, och det är söndag, de vaknar nog inte förrän kl 10 (kl 02 här). Nä, bäst att gå och lägga mig istället. Vi skypar kl 09/17! :)

Om inte det händer någotmer ikväll så säger jag godnatt nu och städar lite och gör mig klar för natten.

Kram allihopa! :D