Vaknar till av att jag egentligen inte kan sova. Det är varmt. Jag är varm. Sömnigt ignorerar jag känslan så länge som möjligt, men tillslut går det inte att undvika. Jag stapplar till toaletten och - ja, kräks. Spyr, kastar upp, vomerar, vilket ni föredrar. Urk...
Killarna på dormet vaknar upp och undrar hur dte går. En frågar om jag vill ha medicin, och det tackar jag ja till. (Mina egna var djupt nerpackade, skulle ju inte behöva dem mera.) En stor letningsexpedition startade. Ficklampor tändes, väskor grävdes. Tillslut tände någon i taket, alla var ju ändå någorlunda vakna. Jag fick en imodium, men den behålldes inte länge. Jag fick ett annat piller, den var kvar en stund längre innan den försvann.
Jag tog med mig datorn och gick till tv-rummet, ville ringa hem. Killarna somnade om. Stackars mamma, hon kände sig så maktlös över att vara så långt borta. Men jag försäkrar, det hjälpte verkligen att bara prata och höra din röst. :)
Nattvakten hjälpte mig lite också, gav mig en kopp té, men han var oerhört påstridig och lite creepy, så jag brast och bad honom försvinna.
Jag letade fram mina nachos och popcorn, för det kunde vara bra för magen. Lånade killarnas coca cola också, ville inte väcka dem och be att få, dessutom var det jättelite ändå. Jag kan köpa en ny coca cola för dem, om inte minst för att tacka. Så nu har jag party. :P Skulle kanske sätta på en film? *haha* Lite humor trots att jag har ont i magen.
Just nu är klockan fem på natten, klockan var väl 1 när det började. Kan inte sova. Nu fryser jag istället och har feber. Fleecetröja. Jag ska ta mediciner sen. Och sova kan jag göra på planet.
Fasen. Hoppas jag kan ta mig hem. Tror jag är pigg nog att flyga, men jobbigt blir det. Måste hitta en doktor. På flygplatsen finns en.
Känner mig lite bättre. Kan ta mig till flygplatsen, men förhoppningsvis kan jag hitta en kompanjon att hjälpa mig med väskor. Det att ha energi att hålla koll på väskor och mig själv är kanske lite mycket. Men särskilt behöver jag hjälp ifall jag måste springa och spy eller gå på toa. Kan ju inte bara lämna mitt bagage, och kan inte släpa med det heller om det är bråttom.
Jag ska göra allt för att få komma hem, även om det blir en jobbig resa.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar