Jag börjar få ångest...

Nu börjar jag må dåligt...
Jag har packat klart en väska, men den väger 23 kg, och den får max väga 22,5, så jag måste plocka ut något och packa ner i väska nummer 2.
Jag har börjat skriva en lista på saker jag inte får glömma att packa och som är det sista jag packar (som typ tandborste, som jag använder in i det sista).
Jag håller också på med en skrivuppgift om mayaindianer som jag ska lämna in på första skoldagen. Har nästan skrivit klart den, men det är ändå en källa till ångest, för den blir inte så bra som jag hade önskat och jag har haft en sådan skrivkramp när det gäller plugg. Det var nästan ett år sedan jag gick i skolan. Det är jobbigt att det ska vara så svårt, jag som brukade vara plugghästen...
Jag har några dagar på mig att skriva klart uppgiften och att packa färdigt. Hoppas att väskorna inte blir för tunga, om jag överskrider 45 kg så måste jag lämna kvar saker hemma, och jag vill ha med mig allt som jag packat! Men det får jag fundera på sedan om väskorna är för tunga, när jag packat klart...
Jag oroar mig också för att jag kommer att bli besviken. På t.ex. rummet där jag ska bo. Att det ska vara litet och hemskt. När jag åkte till Rom med klassen blev jag väldigt besviken, för det var förfärliga sängar och hemska badrum, klaustrofobiskt smala med duschen precis vid ingången så att man blev blöt på strumporna om man bara skulle till toaletten. Så nu inför Nicaragua så försöker jag ha låga förväntningar. Jag hoppas bara att det inte är värre än Rom...
Och jag oroar mig för att jag inte ska trivas, att jag inte kommer att få kompisar. Det har jag alltid haft svårt för förut... Men jag får helt enkelt "fake it 'til you make it", jag får låtsas vara sprudlande glad och intressant, och sen kanske det går av sig själv...
Uff... Nä, nu måste jag fortsätta med skrivuppgiften.